…proportion mellan styrka och vighet. Hunden är låg, kompakt och muskulös vilket ger den typiska muskelpaketslooken. Huvudet är massivt med en bred käft (dvs starka käkar), frambenen står brett och svansen är kort. Ryggen sluttar något.

Pälsmässigt är den mycket lättskött eftersom den har en kort päls som kräver minimalt med omvårdnad.

Öronen får vara kuperade eller okuperade sett till rasstandard. Dock får aldrig en svensk hund kuperas då det är förbjudet i Sverige. Svanskupering är inte tillåten alls enligt rasstandard.

Tittar man i rasstandarden finns det ingen vikt angiven, det som står är att den skall vara i proportion med mankhöjden som dock finns specificerad och är satt till 46-48cm för (han)hundar och 43-46cm för tikar.

Foto: Vincenzo Reina (Creative Commons Attribution ShareAlike 2.0 Generic)

Sedan hundkamp förbjöds för hundra år sedan har Amstaffen avlats för att vara mindre ”kampig”, att ha mindre kamplust utan att för den delen mista sin arbetsvilja. Det är fortfarande en väldigt pigg och aktiv ras.

Även med sitt stabila lynne och sin tillgivenhet sätter hunden stora krav på sin ägare. Det är en envis hund som speciellt under ”tonåren” (unghundstiden) behöver en god konsekvent uppfostran. Rasen behöver tas med fast hand då den är både snabb, stark, envis, intelligent och modig.

Hunden är även intresserad av boskap, något som finns kvar sedan de användes för att stressa nötkreatur inför slakt. Detta kan föra med sig att hunden om den ges möjlighet håller fast och river både vilt och boskap (istället för att valla dem som så många andra hundraser). Det är inte heller ovanligt att Amstaffar anfaller och dödar råttor.

Någon vakthund är dock inte Amstaffen, den är i regel inte misstänksam främlingar.

Den första godkända Amstaffen i Sverige var född 1990 så rasen i dess erkända form är relativt ung i Sverige även om rasen har långtgående historia.

Däremellan hann rasen delas till ytterligare grenar och byta namn, läs mer med hjälp av knappen nedan…

England

Rasen började som bekant sitt liv i England som en hund för att hantera boskap. Genom att helt enkelt använda de hundarna som var bäst växte rasen så småningom fram. En anknoppning till denna urhund är den engelska bulldoggen, bullmastiffen en annan. Vissa av de tidigare nämnda ”urhundarna” korsades med terriers och användes till förbjudna hundslagsmål till nöje för den tidens folk. Bull Terriern var skapad.

USA

Till Amerika kom Bull Terriern med 1800-talets immigranter. Väl i USA blev rasen lite större och var under tiden kring första världskriget en nationalsymbol och en väldigt populär ras som hade många namn, American Bull Terrier, Yankee Terrier och American Pit Bull Terrier. Ytterligare en gren skapades vid den här tiden, Boston Terriern.

Efter många försök lyckades några uppfödare få rasen godkänd hos amerikanska kennelklubben och 1936 erkändes hunden under namnet Staffordshire Terrier. Forfarande var hunden en populär slagskämpe.

1974 byttes namnet till American Staffordshire Terrier då den engelska varianten Staffordshire Bull Terrier blev en erkänd ras hos tidigare nämnd kennelklubb.

Sverige

Till Sverige kom rasen under slutet av 80-talet och den första registrerade Amstaffen var Admiral von Schwarzkopf (född. 1990) enligt Svenska Am Staffklubben.

Foto: ”Tatanga 2006″ (Creative Commons Attribution 3.0 Unported)